Tankar om P3 Dokumentär-avsnittet "Terrorsyskonen och IS"

För ett par dagar sedan publicerade P3 Dokumentär en miniserie vid namn "Terrorsyskonen och IS".

P3 Dokumentär har en grupp på facebook där de uppmuntrar diskussioner kring sina avsnitt; miniserien i fråga väckte snabbt åsikter som både var klassiskt islamofoba och ganska trångsynt skrivna.

Jag började diskutera detta i kommentarstrådarna men skrev till sist ett öppet inlägg som jag klistrar in nedan.

Jag tycker att dokumentärserien "Terrorsyskonen och IS" var intressant ur flera vinklar, kanske framför allt hur den verkar ha fått en del personer att skriva hätskt mot de som intervjuades och mot religion.

Jag känner att det är superviktigt att nyansera hur vi människor faktiskt funkar, så att vi inte riskerar att döma folk för snabbt, eller tro att deras beteenden är unika för en viss religion.

Alla människor kan hjärntvättas. Alla har vi någon gång blivit grundlurade. Alla har vi mer eller mindre trott något så starkt att vi känt att vi skulle kunna gå i graven för det (ex. kärleksförhållanden, politiska partier, humanistiska åsikter och etiska ståndpunkter). Detta har hänt sedan urminnes tider, är inte unikt för någon grupp människor, och kommer att fortsätta hända.

Däremot (känner jag att) det är viktigt att vi medvetet tänker på att vi alla är människor och att vi alla (kontinuerligt) begår misstag. Det är lika viktigt att ta till sig en persons ånger som deras dåd eftersom alla delar av en person spelar in; självklart ska legal rättvisa ha sin gilla gång.

Att avsky en religion eller starkt hävda att "alla som tillhör IS borde inte få vara svenskar längre!" kan leda till något precis lika skadligt som IS, nämligen att en tror att en känner till Rättvisan och därmed stänger sina dörrar till andra verkligheter och sanningar eftersom De Måste Vara Felaktiga.

Att inte vilja nyansera och problematisera saker är lika trångsynt som att tro att IS:s kalifat är Den Enda Sanna Lösningen; på samma sätt känner jag att personer som reflexmässigt vill beskylla muslimer för att vara onda sällan inser hur fördomsfullt de själva beter sig; bör de sättas i exil för att de tycker så?

Vi är alla individer samtidigt som vi vill tillhöra grupper och vara älskade av likasinnade. Många som har forskat kring detta i religiösa och politiska sammanhang - ex. Mattias Gardell rörande islam och Gellert Tamas rörande Sverigedemokraterna - har sett hur lätt det är att jämföra personer som Peter Mangs och Jimmie Åkesson med Abul A'la Maududi och Ayatollah Khomeini. Med andra ord förekommer hjärntvätt och fördomsfulla beteenden oberoende av nation, hudfärg, religion, ålder, eller genus.

Om vi lättvindigt dömer kommer vi bara att lättvindigt bli dömda, vilket inte föder en kärleksfull eller åtminstone konstruktiv miljö utan snarare leder till försämring.